sannapattinson

Låg i sängen igår kväll och messade med Johan. På nått sätt kom vi in på den här USA-resan som på något underligt vis faktiskt kommer att hända.

Hur som helst, helt plötsligt fick jag värsta paniken. Ta mig inte fel, jag vill åka nu lika mycket som alltid förut, men jag insåg liksom att bara om en månad skulle jag kunna vara där. Och om inte, så i alla fall om högst två. TVÅ MÅNADER!!! det är ju helt sjuuukt.

Jag menar, inte bara ska jag åka iväg ett år till ett främmande land på andra sidan jordklotet helt ensam. Jag vet ju för fan inte ens vart jag ska än!?

Herregud. Herregud. Gaaaaaaaaah